"Sorry friends där hemma! Skulle ha skrivit massor innan, men uppkopplingen strejkar härifrån pano igen (tänk dig nu för käre läsare!) så därför får det bli en liten "Par-himself-kommentar" istället.

Förstår att ni är väldigt nyfikna på hur det går här? Vädret har varit lite kasst ett tag, som ni säkert sett på tv-n? Men vi nöter förstås på i backen var och varannan dag för det. Både jag och Hamper funderar på att börja med någon annan sport när vi kommer hem. Bara för att vi liksom fått måttet rågat med snowboard nu.

Skidskyttet har vi förstås blivit avskräckta ifrån av Kim... Men curling är något vi fått upp ögonen för nu under OS, så ganska troligt kommer vi att satsa på det. Vi har ju nu också en betydande vana, och ett imponerande handlag, när det gäller sopning. Så vi är så gott som i landslaget redan?

Som städkontrollanter gör vi förstås succé hos såväl underlydande(!) som gäster och hotelledningen. Vi har fått förfrågan om vi kan tänka oss att stanna över sommaren också, men vi vet inte riktigt hur det blir med den saken, dels hade det ju varit roligt att komma igång med curlingen redan nu i vår. Dels börjar jag längta efter Ajis Pajis och Hamper längtar efter Chippen. Så det står och väger kan man säga.

Något som det går lite utför med är annars vår vikt, vi har inte anorexia (så vitt vi vet i alla fall, inte på ett medvetet plan) men vi börjar ändå bli rätt så smala. "Översmala" säger vissa här. Det kan bero på att Kim var så jäkla less på att laga mat åt oss tre hela tiden att han helt enkelt sade upp sig och gick i strejk från det uppdraget. Och då tänkte vi "äh, äta kan man göra när man sitter på hemmet" också har vi liksom rationaliserat bort den saken från våra liv, coca-cola, chips och kex kommer man ju ganska långt på?!

Kim har helt enkelt kaxat upp sig lite för mycket efter den där utbildningen till skidinstruktör, och av att få jobba med det också, så nu servar han sällan och aldrig mig och Hamper nå mer. Istället är han ute i backarna och lotsar rika amerikanskor nedför backen meddelst lock, pock, smicker, fagra ord, ljuva leenden, blinkningar och en och annan gång även genom att ta stadigt tag om livet på någon och (sedesamt vill vi hoppas) ploga sig nedför backen i ett tight "tåg". Damerna med blått hår och lila läppstift ÄLSKAR honom för det där. Han har redan ett och annat havererat äktenskap och ändrat testamente på sitt samvete. Äkta män och försmådda älskar står om kvällarna utanför personalbostaden och spanar efter honom/oss.

Vad de inte vet är att vi ALDRIG går ut efter mörkrets inbrott eftersom vi då ALLTID har ett lan på gång och inte tid med sådana världsliga saker som pubbesöker, tjejer, bio och annan underhållning.

Nej mina vänner. Det var verkligen SKÖNT att få skriva till er igen. Ní är BÄST och vi tänker JÄMT på ER särskilt, som sagt, på AJIS PAJIS och på CHIPPEN som är VÄRLDSBÄSTA hundarna. Här finns bara en massa pudervippor med skiddressar(!) i olika pastellfärger och andra MESIGA hundar. Det är inte utan att man saknar att få snöbada en rejäl hälften-grönland-hund!!!

Par himself"

Tack för den underbara läsningen mamma. Det är förvånansvärt mycket som stämmer men jag får återkomma till det senare imorgon eller på lördag då vi är lediga igen efter en fruktansvärt lång arbetsvecka på 8 dagar (med undantaget en ledig, molning och tråkig dag där i mitten någonstans). Tills vidare kan ni avnjuta min mammas underbart välskrivna lilla text om hur vi förväntas överleva här i Kanada.

Mycket välskrivet, nästan så att du borde bli lärare av något slag mamma, haha.

Med vänliga hälsningar,

en mycket fåordad Per

Nu får ni sluta upp med att missförstå bilderna. Jag trodde att jag var övertydlig när jag till och med skrev bildtexter men icket. Kim arbetar inte som skidlärare utan har ett certifikat som säger att han KAN arbeta som skidlärare. Kim bor i samma omysiga delboende som vi gör så allt drömmande om eldstad och dubbesängar kan ni glömma. Skäggiga, mysiga Lyndon är inte ett substitut till flickvän.

Mitt rum är inte stökigt utan bara det ter sig bara en smula dåligt organiserat för det otränade ögat. Jag hittar allt som behövs hittas och jag lägger mina saker precis där jag vill att de ska ligga för enklast åtkomst nästa gång jag behöver dem. Jag och Hampus "lodar omkring som städare"? Jaså jahaja, var det inte så att vi erhöll den ärofulla titeln som självkontrollanter medans Kim inte gjorde det?

Är det inte så att vi kommer att få vikariera som kvalitetskontrollanter nästa vecka och tjäna 2 $ mer i timmen? Är vi inte på väg uppåt i näringskedjan? "Lodar omkring". Nä, nu får det vara nog.

Annars har jag inte mycket att uppdatera om. Hampus familj kommer hit nästa vecka någon gång så det ska bli kul att träffa dem (egentligen är jag bara ute efter godiset, självklart). Vi är på väg in i en av de stressigare perioderna på säsongen då den andra högsäsongen för säsongen börjat någon gång under helgen.

Ikväll ska vi kolla på OS invigningen och käka lite chips. Synd att det ska vara en sådan förskräcklig tidsskillnad mellan Kanada och Sverige vilket gör att invigningen ligger mitt i natten där hemma. Hoppas att det går många repriser för jag tror det kommer bli rätt fräcka grejer.

Det var allt för idag.

Hajhaj.

Uppdatering:

Eftersom jag alltid är en mästare av att tala i rätt tid så har Kim fått erbjudande att jobba som skidinstruktör till helgen, därför får jag bita i det sura äpplet och säga att Kim också klättrar i näringkedjan. Troligtvis högre än oss också, haha. Däremot bor han fortfarande i samma sluskiga delbostad som vi gör, sådeså!

Som önskat slänger jag upp lite bilder för första gången på ett tag. Jag tänkte till och med lägga till lite texter till bilderna för att försöka förklara vad som pågår. Det blev inte så mycket åkningsbilder eftersom vädret varit riktigt molnigt och tråkigt de senaste dagarna.

Kan tänka mig att det är så det låter där hemma i Sverige. "Nu har det gått fyra dagar och inte ett ord från andra sidan atlanten". Allt detta trots att det tydligen konstant händer saker. Nä fy tusan, någon pli trodde ni väl att ni fått på oss?

Nu är det egentligen inte så illa. Jag vet ju att ni uppskattar varje liten bokstav som jag hamrar in på bloggen. Jag ville bara trycka in det sköna citatet som varje tonåring någon gång fått höra av sina föräldrar. När en mamma eller pappa säger de väl avvägda orden "jag är inte arg, jag är bara så jävla besviken" (fungerar utan svordomar också) så känns det som en stor bamsebumling tagen direkt ur Asterix & Obelix placeras på bröstet på oss barn. Det gör riktigt ont. Sen att vi oftast gjort något riktigt dåligt borde kanske nämnas. Men sen blev vi ju rätt bra människor till slut.

Helt orelaterat till verkligheten. Jag köttar nog in ovanstående textstycke i "Fantastiskt fruktlös fakta".

I verkliga livet har vi, som sagt, flyttat upp till skidorten som fortfarande heter Panorama och inte Whistler som min borttappade bror fått för sig. Vi trivs riktigt bra här uppe. Flytten innebar också att vi kommer i kontakt med fler medarbetare samt att vi faktiskt kan hänga här på berget utan att vara tvungna att ta bussar eller betala bensin varje gång. Mycket smidigt. En annan fördel är att vi kan spana in vädret här uppe innan vi klär oss i tshirt och underställ för en heldag i backen.

Idag har vi kollat in lite superbowl efter jobbet men vi kände oss på tok för sociala efter någon timme så vi bestämde oss för att gå hem och kolla på serier innan det är dags att sova. Imorgon blir det en halvdag i backen då jag och Hampus beslutat oss för att pressa ut så många timmar sömn som möjligt.

Mer än så mäktar jag inte skriva idag. Ett riktigt sugigt blogginlägg om ni frågar mig.

Jag utlovar lite guld och gröna skogar när jag ändå är igång, jag ska nämligen försöka mig på att uppdatera lite oftare samt att jag ska smälla in några bilder. Därför kör jag ett typisk bloggknep och frågar er vad ni vill se bilder på. Oanständiga förslag kommer att övervägas noggrant. Plita ner några bildförslag och så ser vi vad som hamnar här. Jag är på tok för lat för att svara i kommentarena i vilket fall som helst.

That's it, that's all.

Dagens flyttlass:

Vi ska äntligen få flytta upp till Panorama. Jag och Hampus flyttar idag, onsdag, medans Kim får vänta till torsdag på att flytta in. Vi ska bo i en av byggnaderna som är renodlade personalbostäder som heter Paradise. Förhoppningsvis blir det ett litet lyft att slippa vara beroende av bussarna på morgonen vilket i sin tur innebär att vi får några minuters extra sömn vilket i, i min bok, är det mest värdefulla med flytten. Jag gillar sömn.

Århundradets jävla frestelse:

Som min mamma mycket riktigt påpekade i kommentarerna tycker jag oerhört mycket om godis. Så när Hampus i förra veckan berättade om erbjudandet att hans föräldrar kunde ta med sig en godispåse till oss blev jag som i trans. Det går inte att hitta ett tidsspann på mer än 15 minuter då jag inte funderat över vilket godis jag vill åt. Det finns ju så mycket. Därför har jag kommit fram till den enklaste lösningen. Jag önskar mig ingen speciell sorts godis. Det jag däremot önskar bort från min godispåse är lakrits. Som jag avskyr lakrits.

Hursomhelst, nu när min bror även skriver att han kan få för sig att skicka lite ballerinakex (tack för tanken, det tog mig X antal colaglas att dränka mina sorger över att vi inte har dem här) så började jag fundera om det skulle vara positivt om ni där hemma kanske hade en address att skicka eventuella spontana paket till oss här borta. Därför tänker jag absolut inte skriva ut addressen här. Jag har den nämligen inte. En vacker dag dock, då kommer den ligga här någonstans och skräpa.


Till Wendela,

Nej jag behövde inte gå till doktorn med mitt öga. Det slutade bra eftersom jag sköljde bort all tvål i en ögondusch.

Tråkigt att höra att du inte åkt slalom överhuvudtaget, jag hade hoppats på att ni passat på att åka som bara tusan nu när det är mycket snö där hemma i Boden. Förhoppgningsvis kan det kanske bli lite varmare så att du får åka ner för klinten i full fart senare på våren!


Nu måste jag börja packa ner mina saker, snart kör vi upp till Pano och kollar in stället!

Ha det bra!