Ännu ett säsongsslut


Då börjar det bli dags för folk att börja lämna vilket alltid bär med sig lite sorg och nostalgiturer från säsongen som varit. Nu har jag i och för sig inte lika mycket kompisar som lämnar efter sommaren men de som lämnar har jag å andra sidan spenderat ungefär 9 månader med vilket gör det lite svårare.

Imorse stack Pablo och Jesse som jag har känt i 8 respektive 4 månader vilket kändes rätt tungt. Som med alla andra vänner som man lärt känna här hoppas jag att vi kommer träffas igen någon gång, de är båda väldigt bra vänner så jag tror att det verkligen kan bli av.

Nåväl, lite kul känns det att snart få komma hem och träffa familj och vänner igen. Först och främst ska vi dock ta oss hem från New York och sen måste jag försöka ta mig hem från Stockholm också. Jag är rätt glad över att komma hem precis i tid till valet också, det var något som jag trodde att jag säkert skulle missa.

När det kommer till packningen så kommer jag, och de andra grabbarna också för den delen, ha väldigt svårt att få med mig allt jag har samlat på mig här borta. Inte nog med att jag har vad som känns som hundratals nya kläder men jag har även en longboard och en cykel som måste med hem. Det ska bli intressant att se hur mycket flygbolagen kommer ta för att frakta hem allt. Kim ha till exempel två cyklar och ett skidfodral så jag har ändå inte så värst mycket att klaga över.

Idag var planen att cykla lite downhill eftersom det regnade hela dagen igår vilket gör spåren sådär härligt klibbiga. Min dygnsrytm tog dock en hård smäll då jag var uppe imorse och tog farväl av gänget från 6 till 9.

Det börjar vara dags att skaffa lite souvenirer till er där hemma också, så än en gång;

Vad vill ni ha?

Roger över roger ut


Supermegainlägg of d00m 2o1o


Hej, igen.

Förlåt, igen.

Bilder, citat, berättelser och allt som är gott. Varsego

"I don't fancy the taste of poop in my mouth so I'd just spit it out"

"To the BAR!!"

"Syrup." "Steak." "Sandwhich." "What game are we playing?" "I don't know but since you asked I'm pretty sure you just lost"

"You would make an excellent moose"

"Hey you know I kinda like you?" "NO!!"

"Ska vi seriöst flyga till New York den 11e september?!"

"Vi borde stämpla någon i ansiktet med de här... HAMPUS!!!"

"Kakor... på en torsdag?"

"Hey, you look very colorful today." "Yeah... colors are great."

"Hey Skittles, what are you cooking?" "A CRAZYBURGER!!"

"Coming at you live from Panorama, everybody is getting FUCKING MAGGOT!!!"

"My favorite animal is the Wolverine. My second favorite is the Honey Badger and my third favorite is the Pistol Shrimp."

"He's my sleepy Mexican slave."

"If your friends ever want to buy a Honda, send them to me."

"I'll give you an A on that since you pretend to laugh at all my perverted jokes."

"It's a double rainbow, what does it mean?!"

"Dude you were like a mountaingoat, but ginger and not as cute"

"This is gonna suck"... "That's what she said... or not?"

"10 years from now I want to be able to look back and say 'I don't regret anything except not drinking every day of the time I was in Panorama'"

"When I make my first million I'll start a bar called Isenbar. TO ISENBAR!!"

"Are you seeeeriooous?"

"May the best man win, HAZZAAAAAH!!!"

"I would never hit on you guys, you're like my kids... now can you buy me a drink?"

"I'll buy that part if you order it for me but if I can find a way to make you look like a fool at the same time I'll definitely try."

"Ooooh, I thought the shrimp killed the snake!"

Så en del av citaten kräver lite förklaring. Oturligt nog får ni ingen.

Sedan senast har jag hunnit med att vara på den absolut fränaste campingturen någonsin. Vi vandrade till en glaciärsjö som hade helt otroligt blå/turkost vatten med en underbar glaciär i ena hörnet av sjön med tillhörande vattenfall, snöhögar och stenbumlingar. Vi var ett gäng på ungefär 12 personer som gjorde vandringen i helt improviserade vandringsutstyrslar. Jag gjorde en 800m stigning iklädd arbetsbrallor och skateskor. Vi hade lite otur med vädret också så det regnade vilket gjorde vandringen i knähögt gräs till ett helkroppsbad. Det var lite av ett helvete men såhär i efterhand var det givetvis värt det.

När vi kom fram var det bara att börja slå upp tält och göra sig iordning för att sova eftersom det fortfarande regnade. Som tur var fick vi upp tälten innan det värsta ösregnet börjat.

Dagen efter hade vi en hel dag av kringvandring att göra så vi bestämde oss för att vandra längsmed sjökanten till glaciären för att ta oss en närmre titt. Vandringen dit brukar ta, enligt de som varit där förut, ungefär 3 timmar. För oss tog det 7 då vi stannade överallt och fotograferade, pausade och kollade in utsikten. Väl framme blev, i alla fall jag, helt förbluffad av hur stor glaciären var. Vi fick se, på nära håll, hur glaciärbitar trillade lös och hamnade i vattnet vilket skapade rätt stora vågor i det isblåa vattnet. Vi vandrade upp på glaciären vilket var lite obehagligt då det var stora glaciärsprickor som var till synes oändligt djupa. Det var väl värt besväret för utsikten där uppifrån var helt otrolig. Glaciären mötte berget, inte Fredrik, med ett stort vattenfall och en spricka som var så djup att vi inte kunde se vars den slutade och än mindre höra hur stenarna nådde botten när vi kastade ner dem.

Nervägen var väldigt spännande den med. Eftersom det var rätt brant och jag bar mina skateboardskor med i princip platt sula var det bara att hala fram skridskofärdigheterna och hoppas på det bästa. Det var otroligt roligt att se hur alla halkade omkring på nervägen samtidigt som det var irriterande när jag själv åkte dit på en ordentlig vurpa.

Vandringen hem till lägret gick betydligt fortare. Vi gjorde den på respektabla 2 timmar och precis när vi kom hem blev det även mörkt. Som tur var hade vi lämnat två glada vandrare att ta hand om vår eld och alkoholförråd. Vi blev mötta av glada rop och ett kallt glas öl var. Det var slutet på en helt underbar dag. Lagom till läggdags började det även regna vilket skickade mig tillbaks till de glada dagarna i fjällen med pappa då regnet alltid lyckades söva mig än bättre än bruset från en bäck eller sprakandet från en brasa.

En vecka efter vandringsturen var det dags för ännu en liten resa till en stad som heter Jasper. Tyvärr var det bara jag av mitt svenska gäng som följde med på turen så vad de andra grabbarna gjorde under tiden har jag tyvärr ingen aning om.

På vägen till Jasper sov jag för det mesta vilket nog var lika bra då mina följeslagare senare berättade att de inte sett något av den beryktade utsikten från vägen till Jasper för att det var molnigt och regnigt. Vi stannade vid ett vattenfall när vädret klarnat upp en del och 30 minuter senare var vi framme. Oturligt nog tog jag inte med mig någon kamera men jag har lyckats snatta ett par bilder från en engelsk snubbe som hade med sig sin. Mer om det senare.

Väl i Jasper försökte vi bestämma var vi skulle spendera natten. Som gedigen arbetare på ett hotell dömde jag snabbt ut ett par vandrarhem innan vi slutligen bestämde oss för ett mysigt litet hotell mitt i centrum. Till det relativt billiga priset av 20$ klämde vi ihop 14 personer i två rum där det totalt fanns fyra sängar och två soffor. Jag kanske inte behöver nämna det men det var riktigt trångt att sova.

Dagen efter bestämde vi oss för att äta frukost ute på en mysig liten restaurang i stan innan vi gick till en bar och såg mitt kära Liverpool bli krossat. Moralen var väl inte direkt på topp efter det men vi begav oss likväl ut på äventyr direkt efter. Vi körde bil i ungefär 20 minuter till ett ställe som kallas "Edge of the world". Även om namnet antyder att det finns ett slut på jorden så står jag fast vid att jorden är rund så jag var rätt skeptisk till resemålet innan vi ens anlänt. Väl där besannades mina fårhagor, världen tog nämligen inte slut där. Besvikelsen var enorm.

Även om nu världen inte tog slut så var det en väldigt bra utsiktsplats där man såg hela staden Jasper med berg i bakgrunden samt ett vattenfall i förgrunden. Väl där insåg jag att jag borde ha köpt kikarna vi hittade i en souvenirbutik i staden, de var nämligen en kikare innuti ett djurhuvud där linsen som man såg ut genom ersatte ögonen. Makabert? Kanske. Otroligt underhållande? Definitivt.

Vi tog några fräna kort innan det var dags att bege sig hemmåt. Vi stannade några gånger på vägen eftersom vädret nu var betydligt bättre. Eftersom jag är en fruktansvärd fegis när det kommer till att hoppa från klippor så deltog jag inte i själva klipphoppningen men jag tittade på och jublade som en liten flicka när de modiga pojkarna slängde sig mot det som, i mina ögon, är en säker död.

Efter resan till Jasper har jag arbetat 10timmarsskift för att försöka samla ihop pengar till resan till New York. Vi flyger dit den 11e september och jag ber så hemskt mycket om ursäkt till min mamma för jag utgår för att hon kommer vara orolig med tanke på datumet. Å andra sidan har det gått ungefär 9 år sedan det hände vilket innebär 9 år helt utan olyckor under den dagen.

Vi bokade resan precis idag och jag har redan börjat ge bort allt möjligt onödigt strunt som jag samlat på mig under resans gång. En gruvarbetarhjälm, en vikingayxa, en joggingdress för kvinnor och så vidare ska bort så jag är upptagen med att pracka på allt möjligt onödigt på de som har svagt sinne för affärer. Hittills har jag tjänat ihop ett sexpack öl och en gratis kaka. Inte alls så dumt va?

Jag lär väl bli tvungen att försöka plita ihop ett sammanfattningsinlägg här när resan är slut men just nu känns det lite för tidigt för det.

Nu börjar det vara dags för lite bilder. Hej och hå vilket arbete det är att underhålla en blogg.


Bro över vattenfall, läskiiiigt!


Panoramabild från lägret vid Lake of hanging glaciers


Lägerhunden höll vakt


På väg till glaciären


En snögrotta med överlycklig svensk


På väg upp på glaciären, jag är lite snabbare än andra


En glaciär


Vi tog en golfrunda, min handske är en cykelhandske men visst ser det proffsigt ut?


"Edge of the world"... pffft. Gruppbild med alla som reste till Jasper


Vid vattenfallet


Ännu ett vattenfall


Klippdykning för vissa, sitta på en klippkant och fundera över livet för andra


Sovdags på vägen till Jasper

Det var nog bannemig allt jag hade för den här gången. Gudarna vet när jag skriver nästa gång!

!åd jeH

Fint folk kommer sent


Trots att det har hänt miljontals saker så har jag inte skrivit på ett tag, men nu är det äntligen dags igen. Förra veckan var rätt händelserik. Jag spelade min första runda golf, snurrade runt i parken nere i stan och cyklade omkring i spåren här uppe i Panorama.

Vi får väl börja i rätt ordning. Min första golfrunda spelades på golfbanan Greywolf som är, vad jag har hört, rankad top 5 i Kanada. Eftersom jag är rätt kass på golf lirade vi "spela från bästa bollen" vilket kortar ner speltiden rätt mycket. Min begåvning med drivern visade sig snabbt och vi spelade faktiskt rätt ofta från mitt första utslag. Totalt sätt gick vi, som en grupp på 3 personer, runt på bara 2 slag över par vilket får anses vara helt okej. Om man spelar på riktigt det vill säga.

Golf var riktigt roligt så länge man inte tar det alldeles för seriöst. Jag förstår lite bättre hur människor kan bryta av golfklubbor, kasta dem i vattnet och skrika för fulla muggar över att ha missat att putta ner en liten boll i ett lite större hål. Jag kan aldrig se mig själv ta golf seriöst men jag är absolut sugen på att spela lite oftare än en gång/20 år.

På samma dag cyklade vi även lite downhill vilket var riktigt roligt. För första gången klarade jag av att göra en wallride vilket var en helt annan känsla än att göra det på en snowboard. Så fort jag klarat av det insåg jag att det var dags att tacka för dagen så att jag inte trillade på ansiktet av det ack så välkända Unebyiska övermodet som så ofta följer efter att jag klarat av något nytt och coolt. Tyvärr var det för sent för alla säkerhetsåtgärder eftersom jag redan var halvvägs upp på berget så givetvis trillade jag på vägen neråt. Lite skrapsår och lite gyttja gjorde dock inte dagen så hemskt mycket värre.

Eftersom jag har en fruktansvärt rolig och fin cykel kan jag även cykla i skateparken med den vilket jag tycker är ännu roligare än downhill. Nu ska vi inte gå in på detaljerna om vad jag gjorde i parken men sammanfattningsvis trillade jag en hel del, landade en del hopp och hade en riktigt bra heldag i parken.

Nu blev jag lite osäker men jag tror inte att jag har nämnt att Hampus har brytit nyckelbenet. Han trillade i Kicking Horse och föll på sin lilla axel. Som tur var fanns där cykelpatrullen (eller låter Bike Patrol fräckare?) som snällt berättade för Hampus att han faktiskt brytit nyckelbenet. Hampus var nämligen påväg att plocka upp cykeln igen och fortsätta cykla efter fallet. Några timmar senare hämtade jag honom på sjukhuset och nu har han armen i en mitella i sisådär 2-4 veckor till.

Igår råkade jag höra en mamma prata med sina barn i hissen. Det lät såhär;

- Barn, visst gick ni på toa innan vi gick till poolen?

- Nääääää, vi gjorde det i poolen!!!

- Ehhh, ni menar väl i badrummen som finns vid poolerna? (ansiktet är nu brandbilsrött)

- NÄÄÄÄ MAMMA, I POOLEN!

Jag kunde inte låta bli att skratta till men jag förstår verkligen hur pinsamt det var för mamman. Så där stod jag i arbetskläder och skrattade åt att barnen kissade i poolen. Det gjorde min dag lite bättre. Givetvis badade jag inte i poolen den dagen.

Vår bil Britt-Marie dog här om dagen. Motorn skar eller vad det nu var. Trist och tråkigt men det är inte så mycket kvar av säsongen så vi överlever.

Idag sticker jag på en tältningtur med några kanadensare till en sjö som heter Lake of hanging glaciers. I stort sett är det en sjö med en gigantisk glaciär på sidan om. Det kommer nog bli riktigt kul. Den här gången lovar jag lite bilder.

Det var nog allt jag hade för dagen, tack och hej!


RSS 2.0