En dag på stan
Eftersom vi skulle inställa oss på INTEReXkontoret klockan 11.00 idag så klev vi upp redan klockan 9 för att käka gratisfrukost på vandrarhemmet (som är väldigt fint och centralt beläget). Efter en hälsosam muffins och jordnötssmörfrukost rörde vi oss ut på stan för att försöka hitta till kontoret. Jag har överlåtit ansvaret som "travelmaster" till Kim för tillfället så han förde oss på diverse villovägar innan vi tillslut hittade rätt, såklart, och äntligen kunde få träffa de som knegat så hårt för att vi faktiskt ens skulle ta oss iväg.
Vi började med att hälsa på en otroligt sliskig snubbe från Holland som uttalade Per som Par och Hampus som Hamper (jag skrattar fortfarande när jag tänker på det). Han visade oss lite grejer och gav oss råd om hur man ska leva i Kanada. Typ hur mycket pengar man ska dricksa (om man inte är på genomresa, då behöver man inte göra det alls... eller?). Vi kanske inte lärde oss speciellt mycket nytt utan det var som mest bara lite nyttig information, sånt som är bra att veta.
Efter mötet gick vi till någon myndighet och fick vårt SIN nummer vilket motsvarar det svenska personnumret. Vi fick hjälp av en assistent som de hade på Work & Travel som var från Japan, han tyckte att det norrländska susande ljudet vi har för oss när vi håller med var väldigt underhållande så vi höll på med det ett tag. Han kan nu säga "hur mar du?" och "Tja" samt "Tjena". Han försökte även härma oss när vi pratade som vanligt också, utan att egentligen lyckas.
Vi körde ett till möte med Marien som har fixat jobbet åt oss innan vi testade våra vingar på de stora gatorna i Vancouver.
Tyvärr fick vi, eller travelmaster Kim kanske jag ska säga, en rätt kass start då vi hamnade på en gata med så hög lodistäthet att till och med Åhlénsplan i Boden hade rodnat lite lätt. Vart vi än kollade stod där en lodis med en hårfön i näven, en TVapparat till salu eller med en längtande blick efter en förbipasserande kvinna. Vi höll hårt i allt som kunde tänkas stjälas och det resulterade i vår överlevnad. Kim beskrev det senare som "en av de läskigaste sakerna jag någonsin gjort" och jag kan väl inte annat än hålla med. Vi traskade ju alltså genom centrala Vancouver när vi plötsligt stötte på en hel gata full av lodisar.
Efter vårt lilla missöde blev det matdags och vi hamnade på en trevlig Irländsk resaurang där vi käkade pasta och kollade på lite biljard på TVn. Nu började dagen lida mot sitt slut så vi stack tillbaks till vandrarhemmet där vi nu ligger i varsin säng och dåsar. Kim har somnat och Hampus (Hamper, hahaha) kikar väl lite på internet.
Justja, skatten här är stört lurig! Först vid kassan får man veta det riktiga priset så att precisionshandla för en dollar eller två är inte att tänka på.
Hej!
Jättejättekul att läsa bloggen! Nästan dumt att jag inte försökt få iväg dig till Canada tidigare!?
Det enda jag inte fattade var jämförelsen mellan lodisgatan och Åhlensplan??? Sällan och aldrig har jag blivit erbjuden minsta lilla skruvmejsel där... Men jag kanske skall börja vara uppe lite senare på kvällarna? Och ute? Och på nämnda Åhlensplan? Enligt vad jag har hört kan man ju nu t o m bli erbjuden nästan vad som helst på Sandenskolan? Av barn, typ.
Bra att ni håller hårt i plånböckerna! Det glädjer mammahjärtat att höra!
Är det som ni hade föreställt er i Canada? HUR är det? Mina fördomar är enorma och min föreställningsförmåga ytterst begränsad. Så (fast mormor och Kyösti bott där hela mitt liv) tror jag att alla i Canada går klädda i parkas med luvan uppfälld, och den har givetvis skinnkant. En del har nog snöskor också? Plus att alla ser hockey hela tiden (min mormor var världens hockefanatiker, fast hon bodde i Quebec).
Och varför käkade ni PASTA på en IRLÄNDSK restaurang - har inte de sådana trevliga specialiteter som njurpaj, mage och annat i samma stil på menyn??? (Fåröga - äter de väl bara i Australien, eller är det irländarna också???)
Nu fick jag ju brilijera med både mina fördomar och mitt kulinariska vetande. Är det något mer ni vill ha besked om så är det bara att fråga!
Tusen kramar!
Par´s mamma
Hej grabbar!
Härligt att höra att allt är bra. Suverän blogg ni har! Här kommer det uppdateringar och bilder så vi hemma i Swedala kan följa era öden och äventyr. (Annat är det med kommunikationen med "skocken i Australien"). I går kom snön till Boden och den här gången kom det så mycket att nu tror jag att den "tyvärr" blir kvar.
Här kommer lite VOFF och lite MORR och lite SKÄLL från Pelleponkens(???) egen Ajis Pajis! Tänker att du längtar efter mig? Kika på min blogg om du vill se hur söt jag var i morse när jag satt på snö/grushögen och var lite VAKTIG!
Idag har jag ätit ett ÖRA och även också lite hundmat (x 2) med både kasslerbitar och bulla på! Dessutom några kex i förbifarten?
Vad har DU/NI ätit???
Gillar matprat liksom!
När vi skjutsade Jenny till Kusån idag blev jag lite ivrig, för jag fick för mig att DU och SALLY skulle vara ute på gården och vänta på oss och att det skulle bli rolig prommis och snöbadning och så... Inget av det hände. Det blev hemåkning...
Nu kommer inte min stora hälftengrönlandhundhjärna på fler roliga saker att skriva om.
Du är bäst Pelle! (och Kim och Hamper också förstås!)
Ajis Pajis
som är döpt efter den lilla ön Iona som var den första punkten som kristnades i britannien, viktigt vetande sådant där!
Hej på er, det ska bli kul att följa vad ni gör därborta. Kim, vilken tur att du ordnade sidan som en favorit till din (tekniska!?) mamma, du fixade väl den som startsida? annars hittar hon den aldrig. Hon berättade om den men kunde ej tala om webb-adressen,hm. Skönt för henne att kunna gå in o kolla vad ni gör,Tur att jag vet hur man söker för att hitta er, Ha det så bra.
Hej killar!Det har hänt en hel del för ER,kan tänka mig att ni blev skraja,när ni hamnade på Lodisarnas kartblad.Det är nog säkrast att ni går ut tillsammans å här i början innan ni blir varma i kläderna.
Jag önskar att jag varit 50 år yngre och kunnat ge mig iväg som ni modiga unga MÄN.Ha det så bra/Mona
