Another one bites the dust

Så det blev inget klipphoppande denna vecka. Jag var ledig torsdag, fredag och lördag och vad har jag att visa upp? Ingenting.

Helt ärligt alltså, jag vet inte vart dagarna tog vägen.

Eftersom jag inte kommer vara en säsongsarbetare i Kanada för evigt (förhoppningsvis) så börjar mina dagar av total obryddhet krympa i antal. Detta medför även att dagarna då jag kan bete mig i princip hur jag vill också börjar försvinna vilket innebär att jag har långtgående planer på att börja anlägga någon form av mustasch/skägg/äckliga polisonger.

Förra gången jag fick för mig att börja odla blev resultatet en relativt smutsig mustasch som fungerade som ett utmärkt ställe att lagra mat och godis.

Hursomhelst, om jag kommer ihåg rätt så lovade jag en bild på spektaklet men laddade aldrig upp något. Fruktansvärt.



Det var nog bannemig allt jag hade att komma med idag.

Hej då.

Kära Per!



INTE ENS din mor tyckte att detta var vackert!!! Jag förstår att det är praktiskt att medföra ett ställe där man kan lagra mat och godis. Men. Inköp av ryggsäck/midjeväska föreslås!!!



Mormor och morfar DESPERAT angelägna om ett vykort!!! Eine & Dan Larsson, Ravinvägen 11, 961 44 BODEN, SWEDEN. Det är INGEN merit att missköta sina social plikter!!!



Vad mer? Det har regnat i natt. Nu börjar det klarna upp och blåser lite. Jag klippte gräsmattan i Krokfors i nästan två timmar igår och har nu bortskavt skinn på en tumme! Jenny sover hos Amanda och har bevistat Boden Alive tre kvällar i rad. På tal om klippning så klippte JAG Andreas för någon dag sedan, med Ubbes slåttermaskin till rakapparat. Ante (som inte förstår bättre?) föreföll nöjd och belåten och vi t o m förevigade resultatet, skall omedelbart slänga upp bilderna på Ionas blogg så får du se!



Tusen kramar! Du är bäst! Jag har några FINA bilder på dig sedan den där prommis vi gick med Sally och Iona precis innan du åkte. Jag skall nu tröstse dem för att komma ifrån den där CHOCKEN som mustaschbilderna utan tvekan gav. Tror jag slänger upp en sådan också på Ionas sida så kan du själv se och jämföra "Canada-Pelle" med "Boden-Pelle". Dina kompisar som varit i Australien verkar ha kommit hem nu, åtminstone såg jag en av dem i full Coopmundering. Så är det. De glada dagarna tar slut och det vanliga "Boden-slit-och-släpa-livet" tar vid....



Ha det jättebra och många hälsningar till Kim och Hampus!



Mamma (mamma?)

Dear Par!



Efter noggrannt övervägande har jag kommit fram till att jag ÄR din mamma, trots att den stirriga blicken och den tvåhövdade mustaschen där ett tag ingav mig dubier om den saken...



Saken är den att jag idag har stött på ETT ANTAL av dina världsresenärer till polare på Opalen (på deras och mitt stamställe vad det verkar?) och detta kom mig, förstås, osökt att tänka på DIG! De var stiliga, det må sägas på en gång. Brunbrända, kortklippta, muskulösa, släta som babyrumpor i ansiktena. Inga helskägg. Inga mustascher, inga långa polisonger. Snyggt!



Jag funderar nu över hur deras utseende och existens här påverkar dig och ditt hemkommande. Jag förhörde mig nogrannt om tillvaron i stort och sysselsättningen i synnerhet. De befanns göra lumpen och jobba på traktorfirma (eller skulle göra i någon avlägsen framtid? fick det bara att låta som NU för att jag borrade min argsinta lärarblick i dem???) och därutöver tillbringa all ledig tid på Opalen, i solarie och på gym (egna slutsatser där måste medges).



Fråga är. Dear Par! Är det den tillvaron du ser fram emot? Att utseendet på hemvändarna lägger ribban högt är ju en sak. Kan det avskräcka dig? Men för den som har helskägg/mustasch och/eller polisonger finns ju bruna papperspåsar?! Och man MÅSTE ju inte ha en flickvän?! Sverige lär ju vara det singeltätaste landet i världen?! Kan jobbmarknaden dra dig hitåt eller verka som en magnet med fel sida åt ditt håll??? Coop? Traktorfirma? Lumpen? Låter det som din kopp te? Och du vill förstås fortfarande inte att din mor ömt skall coacha dig in i universitetsvärlden via diverse fristående kurser i engelska? Eller???



Ante är väldigt lyhörd för mina synpunkter om hans studieval. När jag börjar coacha honom tar han alltid på sig sina hörlurar... Någon sorts förstärkare (med inbyggd bandspelare för återupprepande sedan?) för att inte gå miste om en enda stavelse av mina svavelsefulla predikningar om olika ämnens och lärosäters företräden. Grundregeln är ungefär denna: ju närmare desto bättre. Undantaget Lund förstås, eftersom jag tror att jag då kommer att få besöka ett större antal hästcentra där och ha boendet och skjutsandet fixat av en eller annan son. Vad gäller kurser förespråkar jag sådana som bygger på MIN uppfattning om kunskaper, intressen och fallenhet hos objektet ifråga. Därefter tänks tankar om användbarher, trevlighet, trolig frånvaro av vilda fester, vilda damer och vilda hästar (vilda hästar???) inom just den fakuluteten.



Solen skiner här. Det är nog därför Per. De flesta ligger nog på stranden nu. Alder. Typ. Jag gillar inte det. Det är för varmt. Och vem vill göra något nyttigt? Så jag är hemma och chillar efter en sväng på stan (Ajis Pajis fick bada vid Älvlägret). Och för den som är lat och inte vill göra något nyttigt ligger det nära till hands att slänga sig framför dator och utbyta visa tankar med sin son. Jo. Så är det. Vem skall jag skriva till om/när du kommer hem???



Tusen kramar!



Din mor