Britt-Marie
Vi skriver inte lika ofta längre. Jag har inte skickat, betalat eller godkänt något vykort hem till Sverige, än så länge. Vi äger numera en bil. Kim och Hampus äger numera ny skidutrustning. Vi har fått en strike i personalbostäderna.
Helt ärligt vet jag inte ens var jag ska börja. För att förenkla det hela så börjar jag väl med att bestämt men vänligt påpeka att jag inte har så mycket som kollat åt ett vykort sen vi kom till Kanada. Kim har däremot skickat runt ett par vykort och då tyckte han att det skulle vara trevligt att skriva med mitt namn där också. Därför har ingen av mina föräldrar eller släktingar fått se röken av ett vykort. Så var det med det.
Bilägandet då. Jo, vi blev erbjudna en bil av en av våra kompisars rumskamrat. Han svängde förbi med bilen, en Dodge Spirit -93, i tisdags och vi blev förtjusta direkt. Den är mörklila med vit huv (ser coolt ut) samt att all klädsel i bilen är vinröd. Givetvis tänkte jag tillbaks på pappas gamla volvo som han har berättat om så många gånger och jag ser ingen annan utväg än att jag nu måste köpa en riktigt gräslig bil åt mitt barn när det bär av. En familjetradition skapas.
Vi betalade alltså 600 CAD för bilen. När snubben berättade vad han ville ha för den så jublade Kim ljudligt vilket omedelbart krossade alla chanser till prutning. Som tur var är 600 CAD extremt lite pengar för en sådan fin bil så det gjorde ingenting. Hade det varit en annan bil och en annan dag hade vi kunnat förlora stora pengar på det hela.
Idag försäkrade vi bilen och tog den på en jungfrutur tvärs genom stan. Man kan till och med koppla in en Ipod i bandspelaren vilket är värt otroligt mycket på de längre resorna. Nu återstår det bara att smälla på asmånga klistermärken överallt. Justja, i baksätet är mittensätet utskuret så att man kan lägga in skidorna i bagaget genom baksätet. En raggarmotsvarighet till takbox! Vi har döpt bilen till Britt-Marie efter en legendarisk youtubevideo. Bilder kommer att komma, lita på det!
Kim och Hampus beställde alltså skidor från USA för en vecka sen och de kom fram till Panorama igår. Lyckliga som små barn öppnade de paketen uppe på kontoret och idag var de färdigmonterade. Kim testade på lite telemark imorse och det såg väl lite sådär ut, men han har ju sina skidåkarlår så det kommer inte bli något problem. Hampus får testa sina puderskidor imorgon så det lär vara många leende svennar i backen på lördag.
Striken i personalbostäderna då. En chilenare som bor i vårat hus hade hängt upp en plastpåse på brandvarnaren när han lagade mat. Ni vet, chilensk matlagning är av den bolmande, kryddstarka sorten så det var bara en förebyggande plastpåse som mycket riktigt höll tyst på brandlarmet. Tyvärr glömde han ta ner den efter han käkat och dagen efter var hon som är ansvarig för bostäderna på undersökning och det resulterade i att alla i huset (!) fick en varning. Varningen innebär att vi står sist i bostadskön upp till Panorama samt att vi är en varning ifrån att bli utsparkade helt från alla personalbostäder.
Givetvis har vi överklagat det hela och kvinnan som är ansvarig för det hela skulle tänka över det i några dagar. Förhoppningsvis slipper vi undan.
Ikväll ska vi upp till Panorama och festa lite och imorgon blir det åkning från 9-4. Bra tider.
Nä, nu får det vara nog. Imorgon kommer det nog en bilduppdatering, kanske lite video också om ni har riktigt tur.
Hejhej
Hej Pelleponken (& Co)!
DUMT att ni (du) inte skriver lika ofta längre. Det är det roligaste vi vet att läsa om alla era öden och äventyr! Nåja, vi rättar munnen efter matsäck, förstås, och när nöjda med det vi får.
BRA att du är så där läskigt oföretagsam när det gäller vykort. Det är i alla fall RÄTTVIST. Men. Och det är ett stort men. Matten gick ju som sagt inte till jobbet igår... Utan fick tag på den där brevbäraren... Han ställde sig helt frågande till mattens bittra anklagelser. Matten trodde förstås inte på honom... Han fick bada längre än lapparna som inte ville köra silver från gruvorna för flera hundra år sedan... Fler gånger också. Så till slut erkände han. Förstås. På följdfrågorna om vars vykortet befann sig nu kunde han bara ge svävande svar. Efter fler dopp påstod han sig ha TUGGAT I SIG vykorten. "För att inte hela Boden skulle få för sig att åka till Panorama. Jag var väl rädd om jobbet helt enkelt. Det var dumt. Jag förstår det nu." Så där mesigt sa han!
"No mercy" sade matten då och tryckte ner honom i vaken. Sedan gick vi hem. Jag vände mig om ett par gånger, det gjorde jag. Matten, som just läst en bok om en ubåtsbesättning från andra världskriget där 9 personer överlevde och tog sig upp från 55 meters djup utan hjälpmedel, tänkte bara "du är inte den förste" och "du kan ju försöka dyka till Kina" (simma dit försökte en eller ett par i den där boken, det var det sista man såg av DEM, någonsin). Sedan gick vi hem och tröståt. Det tar på krafterna att straffa orättfärdiga förslaga vykortstjuvar.
Det där med Britt-Marie tycker vi låter roligt, coolt och bra. Vi undrar bara; finns det säkerhetsbälten? Sedan den obligatoriska mammaförmaningen (det är inte JAG som säger den, jag bara förmedlar): ANVÄND DEM! De drogade canadensarna är inte att lita på i trafiken!
Nej du Pelle, det är som alltid roligt att skriva till dig, tyvärr har vi inte så många egna nyheter att rapportera från hemmafronten. Jag jagar bort renar från tomten varje natt/morgon. Då springer de genom häststaketet, då får matten laga... Matten var och hörde i kyrkan igår, då var det en som såg ut som hon GÄSPADE hela tiden när hon sjöng, så matten blev smittad och satt och gäspade i kapp. På jobbet är matten flitig som en myra och har nu åstadkommit stora stordåd som hennes elever och kollegor strax skall få ta del av. Kanske motvilligt. Men vem bryr sig? Idag skall matten på turné till råne älvdal och hälsa på en kompis. JAG måste vara hemma och vakta gården och hästen mot alla renar. Dumt! Igår fick jag TVÅ nya märgben och ETT öra. Jag har lyckats driva fram lite inflation.
Det var allt för nu. Om vi kommer på något mer skriver vi igen. Förstås. Mormor och morfar frågade efter dig igår och om du hade skrivit nå mer, så då berättade matten om din roliga åkning och att du var så trött att du inte fick av dig byxorna. Eller hur det nu var. Mormor och morfar är ytterligare några som skulle vilja att du nu tog Britt-Marie under armen, adressboken i handen och masade dig iväg till vykortsaffären.
Det hjälps inte. Hur man än läser och läser den här bloggen framstår KIM mer och mer i ett förklarat ljus. Han är ordentlig. Han kan laga mat. Och gör det! Han skriver vykort till nära och kära. Kan vi få adoptera Kim??? (Alltså OCKSÅ. Vi har INTE tänkt kastbyta med hans familj. Vi kan ha dig kvar fast du har en del brister vad gäller ovanstående nämnda detaljer. Till stor del kompenserar du ju dessa med ditt eminenta författande!)
Förresten skall du inte skriva sådana där saker som "skidåkarlår", det triggar igång medelålders damer (vilket ju flertalet läsare av den här bloggen verkar vara!) alldeles för mycket. Bara ett litet tips.
Tusen kramar!
Ajåna Pajåna
som vet allt om allt och som gärna skulle ta en tur med dig i framsätet på Britt-Marie!
Hej!
Vi trodde att ni hade döpt bilen efter en TREVLIG video?! Nu har vi sett den legendariska filmsnutten och vi är INTE imponerade eller förtjusta.
Därför föreslår vi ett NAMNBYTE på bilen till ROSEMARY efter MATTENS favoritlåt/favoritvideo.
DEN tycker vi att ni skall SE och LYSSNA på idag för att tillföra lite bra musik/historia/klass/känslor till ert (som det verkar utifrån tidigare nämnda videofavoritklassiker) torftiga intellektulla/känslomässiga liv!
edison lighthouse - Love grows where my rosemary goes heter artisten och låten. Vi kan tyvärr inte alla trixiga datatrix, men klistar ändå in något här: http://www.youtube.com/watch?v=tr6H1a7YUac
Bra försök. Fint önsketänkande osv. Leta fram låten och lyssna!
Ajåna Pajåna och matten
