För tillfället sitter jag utomhus på vår balkong i Whistler och lyssnar på musik, funderar över vad tusan jag ska skriva om och liknande problem. Det duggregnar här och det är extremt frustrerande att veta om att jag är på en av världens bästa skidorter utan att kunna utnyttja den till max. Att åka i någon plusgrad och regn fungerar liksom inte, hur mycket jag än vill åka.

Första dagen var helt underbar. Det var ju min födelsedag så annat fanns ju egentligen inte. Åkningen var rätt bra, det verkade som att Whistler precis fick någon centimeter snö över natten när vi kom hit. Eftersom vi reser med en tjej som är extremt talangfull i att göra ballongkreationer fick jag dessutom en otroligt fin ballonghatt som jag åkte omkring i hela dagen. Jag fick många glada miner och många grattade mig även på födelsedagen när jag berättade om varför jag åkte omkring med den. En väldigt bra dag helt enkelt. På kvällen gick vi givetvis ut i byn och firade.

Dagen efter var jag inte lika kaxig längre. Jag mådde rätt dåligt om jag ska vara helt ärlig. Hursomhelst krigade vi oss upp klockan 9 för att hinna med några åk innan det blev alltför slaskigt. Jag gav upp vid lunchtid och spenderade resten av dagen framför tvn.

Eftersom jag fått lite välbehövd återhämtning var tisdagen fullbokad för åkning. Tyvärr hade vi fortfarande slask och moln så vi åkte bara några timmar och sen kollade vi in stan ett tag. En rätt lugn och skön dag för Herr. Uneby. På kvällen bestämde vi oss för att gå ut på byn igen vilket var väldigt trevligt, den här gången träffade vi till och med på lite folk från Panorama. Det är alltid trevligt med bekanta ansikten på oanade platser.

Idag har vi inte gjort ett smack, det har regnat hela morgonen men eftersom detta är sista åkdagen för säsongen tänkte vi ge oss ut på en snurr i liftarna om vi någonsin samlar krafter till det. Det verkar vara dåliga förhållanden i backen så vi kommer inte att bli långvariga.

Imorgon bär det alltså av hem till goa glada Panorama igen och jag måste säga att det känns rätt skönt ändå. Whistlerresan har varit en säsongslångt mål som bara måste göras och jag har verkligen haft ett par underbara dagar här men det är lite omständigt att leva ur resväskan i en tvårummare tillsammans med 8-9 personer.

Skriveriet kändes oerhört krystat och omotiverat idag, jag ber om ursäkt för det.

Jag ska fortfarande slänga upp bilder här så fort vi får internet som är acceptabelt.

Hej då!