Bye Bye Boden
När tåget lämnar perrongen på Bodens gamla fina tågstation klockan 20.56 ikväll kommer jag alltså att på riktigt ha börjat min resa mot Kanada. Kim åkte redan i söndags så då är vi äntligen på gång båda två.
Just idag känns alla vardagliga rutiner väldigt annorlunda. Allt som jag vanligtvis brukar göra rent automatiskt går lite knackigare idag. Jag måste packa ner tandborsten efter att jag använt den. Sängkläderna ska tvättas, täcket och kuddarna ska tydligen ner i resväskan. Efter att jag har duschat ska även smutstvätten med ner i resväskan och datorn ska ju också med så den måste jag ju börja packa ihop i tid. Vem kunde förutspått att det skulle vara såhär jobbigt att packa ner sin vardag och flytta den till ett annat land?
Nu är det väl inte dags att börja bli alldeles panikslagen över att jag inte har packat klart allt riktigt ännu. Jag har ju trots allt 9 timmar kvar i Boden så jag kommer nog hinna med att slita upp alltihop både en och två gånger, främst på grund av att jag inte har någon som helst aning om hur många tshirtar jag behöver så jag har utgått från att jag behöver hur många som helst.
Jag kommer att sakna alla mina kompisar och min familj i Boden oerhört mycket. Förhoppningsvis kommer ni väl inte önska oss tillbaka det första ni gör, för kom ihåg att vi bara blir borta i maximalt ett år och efter det kommer ni vilja att vi hade stannat kvar där borta så mycket som vi kommer att prata om Kanada! Jag är helt övertygad om att vi kommer ha det otroligt bra i Kanada på samma sätt som jag är helt övertygad att vi kommer att komma hem med alla plånböcker, pass och ryggsäckar i behåll (tack för varningarna om att folk faktiskt kan stjäla dom) och allt som kommer ha hänt är att vi missade ett par födelsedagar och en och annan familjemiddag.
Snart ska jag, mamma och Jenny käka hamburgare på stan och sen bjuder pappa och Mia på middag i Kusån. Jag anar ett försök att göda mig lite extra innan jag åker så jag kommer gladeligen lassa på lite extra så att jag sover gott på tåget ikväll!
Mot Hallstavik och vidare!!!
Kära Per!
Vad fint att du (äntligen?) tagit in det där om plånboken. Jag uppfattade det nästan som att jag skall rusa iväg och köpa en sådan där "påse-runt-halsen". Skall jag det?
Det glädjer också mammahjärtat att du fick din spruta till slut. Själv är jag lyckligt ostucken! Men jag skall ju å andra sidan inte iväg och frottera mig med en massa FRÄMLINGAR utan gå här i mina skoterskor fram och tillbaka efter vägen med Iona i kopplet...
Ha det så bra i eftermiddag! Och bli bara inte FÖR sentimental nu...
Jag saknar dig i alla fall REDAN!
Kram!
Mamma
(Om du ser någon mystisk figur bakom mörka glasögon som står och viftar med en vit näsduk vid perrongen och sjunger sentimentala visor från andra världskriget - då är det förmodlingen MIG du ser.)
På Grossistvägen 18 är ni redan saknade. Inte trodde jag att man skulle sakna parkerade bilar, alla skorna i hallen, vrålen från källaren eller att inte veta vem man möter klockan tre på natten när man går upp och dricker vatten. Men så är det i alla fall. Ha det nu bra och sköt om er. Tur att nätet finns så man kan hålla koll på er over there.
Ja, innerst inne hoppas jag väl att du kommer stå där med en börs som man har under tröjan, eller? :) Jag ska hålla utkik efter personer som verkar komma från krigstiden då, haha!
Åkerlunds; Vi saknar också dom goda kvällarna på Grossistvägen. Tyvärr hann vi ju aldrig med att klippa gräset åt er eller skotta uppfarten men jag hoppas att ni inte tycker sämre om oss bara därför! Det var ett sant nöje att inkräkta på erat privatliv och jag får hoppas att vi inte var för jobbiga så att Olof aldrig mer får ta hem kompisar!
Jag tackar så mycket för gästfriheten och önskar er en trevlig tillvaro i Boden. Kul att ni läser bloggen också!
