Huvudvärk. Ögongrus. Halsont. Näringsbrist. Lyckat som fan.

Vi hade all anledning att fira igår då Tom (en till skåning, haha) fyllde 19 år. Vi började lördagen med att jobba från klockan 9 på morgonen till klockan ett då vi fick sluta för att det inte fanns något kvar att städa. Glad som en lärka bestämde vi oss för att lifta ner till Invermere och hämta plankorna för att försöka klämma in några åktimmar i det fina vädret. Sagt och gjort, andra bilen vi slängde ut liftartummen åt stannade och en glad man från Edmonton skjutsade oss till stan. Vi tryckte i oss lite kakor i all hast som provisorisk lunch och begav oss ut för att lifta upp igen. Den här gången stannade första bilen och vi tackade tusen gånger innan vi hoppade in i en rymlig minivan där vi till och med blev bjudna på pizza. Lyxigt värre.

När vi kom upp på berget (inte fredrik den här gången heller) skynda vi oss att ta oss upp med liften till toppen och rev av några sköna skog/puderåk. Solen låg precis över bergstopparna och livet var baskemig rätt bra. Hamper, ordentlig och prydlig som han är, har dessutom börjat pistolhota mig för att jag inte har på mig min hjälm så jag hade den hela dagen på lördagen vilket gjorde att jag gladeligen skallade både en och två grenar. Bra julklapp från pappa! Snön är väl några decimeter tjock men den är inte alls packad så man sjunker igenom till stenarna och jorden rätt lätt om man inte passar sig. Grym åkning hur som helst.

Efter ungefär två timmars åkning gick vi till afterskin och tog ett par öl, spelade lite biljard och hade det allmänt väldigt väldigt trevligt. Tom, födelsedagsbarnet, anslöt efter att ha knegat till 5 och försäkrade oss om att det hittills hade varit en av de sämsta födelsedagarna hittills. Vi var givetvis inställda på att vända på den negativa trenden så vi manade på hela T-bar (~50 pers eller mer) att sjunga Happy Birthday till honom. Vi lyckades till och med sköta rollen som dirigenter till det hela i det tysta så plötsligt brast alla ut i vacker sång och överraskade Tom. Kul var det!

När vi skulle hem fick vi vänta i ungefär en och en halv timme på taxin innan vi kunde ta oss hem till Invermere. Hela taxifärden bestod av långa hockeydiskussioner där taxichauffören blev tvungen att hålla sig neutral för att undvika konflikt. Vi stöp i säng någongång efter 2.

Imorse var det alltså dags för den första riktiga heldagen i backen, trodde vi. Vädret såg rätt uselt ut och vi var rätt trötta så vi beslöt oss för att ta en senare buss. Det slutade med att vi var i backen först vi tvåtiden. Dålig diciplin måste jag säga. De två timmarna vi fick idag var inte lika bra som gårdagen men åkningen håller en väldigt hög standard här. Mysigast för dagen måste ha varit när vi stannade i en liten kaffestuga mitt i backen precis innan de skulle stänga och tog en varm choklad. Utsikten där uppe är otroligt vacker. Tyvärr var batteriet i kameran slutkört så det blev inga bilder men vi kommer absolut att göra om det och förhoppningsvis ta lite bilder!

Imorgon bär det av till Pano vid 9. Då ska vi gnälla lite på vårt boende också så att vi kanske kan få flytta upp till Panoramas personalbostäder. Håll tummarna för oss!

Lite bilder från helgen;

Justja, Kim sladdade sönder Hampus's stav. Inte kul. Förhoppningsvis har Hampe lite fina bilder som jag kan snatta sen. Det är ju kul att någon annan än jag har kamera för en gångs skull, haha.

Gonatt Sverige!